fredag 28 februari 2014

Life is a rollercoaster. You just gotta ride it.

Jag börjar mer och mer märka av hur organisationerna fungerar. Vissa saker känns väldigt "shady" och jag lär mig mer och mer att stå på mig. Något jag inte gjorde tidigare för jag litade ju på organisationen. Man tog för givet att de skulle ta hand om en och sätta ens bästa i första hand. Särskilt med tanke på att det är gamla au pairer som jobbar för dem, så tror man ju att de relaterar till ens situation. Men de senaste dagarna har jag nästan känt mig som en privatdetektiv istället! Helt sjukt ju! Ska förklara vad det är som har hänt...

Allt började i förrgår, onsdags, då jag plötsligt blev matchad med en ny familj. Chockad ringde jag CC och frågade om familjen verkligen hade tackat nej till mig eller om det hade skett ett missförstånd. Tjejen jag pratade med sa att familjen hade angett att dem ville ha tysk au pair istället. Det lät otroligt konstigt för jag har bara fått goda intryck av familjen och de har varit noga med att vara ärliga. De ger konstruktiv kritik och vi hade så galet kul när vi snackade via Skype! Så jag kontaktade mina värdföräldrar och frågade varför dem hade tackat nej. "Brad" (påhittat namn) förklarade att hans chef bestämt sig för att säga upp tusentals anställa så inom de närmsta två veckorna ligger hans jobb i riskzonen. Mina värdföräldrar ville inte stå i vägen för mina dröm att bli au pair så de släppte mig fri för att kunna få nya matchningar. Men om allt löser sig med jobbet så ville dem absolut ha mig som au pair. De ville bara inte vara själviska och låta mig sitta fast i deras matchning och sa att de hade all förståelse för om jag hittade en annan familj jag vill jobba för. Jag förklarade att det kommer krävas en väldans massa för att slå deras familj, så jag håller tummarna för att allt löser sig på hans jobb. Jag menar jösses, jag ska inte åka förrän till sommaren. Det finns gott om tid och jag är villig att vänta. Det är den här familjen värd.

Jag mejlade CC och ifrågasatte varför dem hade sagt att familjen ansökte om en tysk au pair. Jag slets mellan att lita på organisationen och att lita på familjen, så jag ville helt enkelt bara att dem skulle dubbelkolla om det stod så på deras profil eller inte. Men tjejen jag pratade med skällde nästan ut mig och tog det väldigt personligt att jag ifrågasatte hennes arbete. Jag fick väldigt luddiga svar om huruvida det verkligen stod såhär på deras profil eller inte. Hon propsade hela tiden på att jag skulle släppa familjen helt och gå vidare för det skulle bara bli ett "rörigt spindelnät" om jag pratade med två familjer samtidigt. Eftersom att jag inte fick något tydligt svar där så valde jag att ta reda på sanningen själv istället. Jag tänker helt enkelt inte släppa taget om en sån här fin familj. Så viktigt är det inte för mig att bli au pair. Det viktigaste är sanningen och att den här familjen får en rättvis chans, precis som att de har gett mig en rättvis chans.

Idag mejlade jag dem och förklarade allt som har hänt. Bara två timmar senare får jag svar av "Brad" plus ett till mejl från kontoret i Boston där båda förklarar att familjen absolut inte har pratat med någon annan au pair sen vår intervju. Och att dem verkligen inte har önskat att specifikt få en tysk au pair! Killen från Boston-kontoret var den första som verkade ta mitt problem på allvar och förstod hur omtumlande det här har varit för mig. Jag slets ju mellan organisationen som jag borde kunna lita på och en familj som jag aldrig har träffat, men som redan känns som mina vänner! Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att "Brad" får behålla jobbet.

Anna - Olaf! You're melting!
Olaf - Some people are worth melting for.

onsdag 26 februari 2014

Här går det undan!

Nog för att det fortfarande är oklart om jag kommer jobba för den här familjen eller inte så är jag ändå enormt lättad! Vi får reda på om ena föräldern får behålla jobbet inom ett par veckor som sagt. Jag antar att det var därför familjen togs bort från min profil. För att de plötsligt inte längre kunde garantera att kunna ge mig min veckolön. Men om det nu blir ett 'nej' till slut så vet jag i alla fall att det inte var mig det var fel på så det känns okej! Om än lite tråkigt att jag kanske inte får jobba för dem. Jag vill, vill, vill!!

Precis när jag skulle öppna förpackningen till min nyinköpta laptop (köpt enbart för att kunna använda i USA så jag kan spara mina bilder och filmer någonstans) så frågar pappa vad det är för något. Jag säger att jag har köpt en ny laptop och han stoppar mig genast från att bryta förpackningen.. eeh jaha? Det visade sig att han redan hade köpt en laptop åt mig som överraskning xD hoppsan! Jaha, då blir det att gå till NetonNet igen och få tillbaka 4000 kr som jag kan glatt lägga i min reskassa. Har inte fått se min nya laptop än men eftersom att den här inte tillhörde den direkt dyraste prisklassen så säger pappa att den nya säkerligen kommer vara bättre ;) haha. Så tack pappa!

Puh!

Tack och lov!
Fick just ett långt och välformulerat svar av familjen i New Jersey. En av värdföräldrarna har fått problem på jobbet på grund av att många ska sägas upp och hen vet just nu inte om hen kommer få behålla jobbet eller inte. Jag är fortfarande deras förstahandsval som au pair (puh!) men dem har all förståelse för om jag hittar en annan familj jag vill jobba hos. Men för mig finns det inget annat just nu som lockar, så jag kommer helt enkelt vänta och se om hen får behålla jobbet eller inte. För då blir det dem jag bor hos :) Dem har inte alls tackat nej till Cultural Care. Fy helsike... snacka om att nästan få hjärtsnurp....

Inte en sån bra match trots allt

Jag fattar noll... värdfamiljen i New Jersey har plötsligt tackat nej till mig... jag blev matchad med en ny familj för 10 minuter sedan vilket såklart gjorde mig förvånad. Så jag mejlade direkt familjen i New Jersey och frågade om det blivit ett missförstånd eller om de verkligen hade tackat nej. Men hade inte tålamod att vänta så jag ringde CC direkt och dem sa att familjen hade angett att dem ville ha en tysk au pair istället.... en TYSK!??!? Inte fan sa dem nåt om det till mig. Jag är sjukt ledsen och besviken. Fattar ingenting. Dem har inte gett mig ett enda skäl till att tro att dem inte skulle vilja ha mig som sin au pair. Jävla skit. Ska läsa igenom den nya familjens profil även fast det sista jag har lust med nu är att fortsätta matchningsprocessen.
(Sekunden efter att jag har skrivit att jag ska läsa igenom deras profil så har de tackat nej till mig och jag har blivit matchad med en ny familj istället.... nog för att jag har en stark ansökan och är glad att jag får matchningar nästan direkt efter varje familj som tackat nej, så är det ändå sjukt frustrerande att se den ena efter den andra bara försvinna)... ska kolla in SI idag också.

tisdag 25 februari 2014

Problem med kommentarer löst

Blev uppmärksammad på att inte alla kunde kommentera i min blogg. Jag kollade inställningarna och ta mig tusan, om man inte var registrerad användare så fick man inte skriva ;) men nu är minsann problemet löst! Hoppas jag!

Life is hard; it's harder if you're stupid

"Inte... inte... eeh.... inte vill jag.... jag vill inte gärna köpa en laptop som kostar mer än 3500 kr"... bra där Carro. Nu har du nog förvirrat den stackars NetonNet-killen tillräckligt mycket för att ni båda ska vilja sjunka genom jorden under resten av samtalet. Inte hjälpte det att mina datakunskaper är lika med noll. Så fort han trillade över ett komplicerat ord fick han snabbt omvandla det så att en tvååring skulle förstå. När jag sen skulle gå och hämta datorn och han frågade "Vet du hur man hittar till rätt hylla?" så svarade jag "Eeh näe" när jag VISST vet hur man gör det! Skylt 5. Leta efter hylla 118. Hur lätt som helst. Ni vet det där uttrycket "om man behandlar någon som att den är korkad tillräckligt länge så blir den det också"... jao, det var väl så jag kände i det ögonblicket. Men med tanke på första intrycket jag gav så kan jag verkligen inte klandra killen som snällt gick och hämtade min dator ;) haha...


"They hated me. This perky, annoying teacher wearing polka dots and pearls"

When I talk about heroes, I talk about people such as Erin Gruwell. In 1994 a young teacher in Long Beach was assigned a class of low-performing high school students. 150 students from all kinds of ethnicities and gangs who couldn't care less about studying. All they cared about was hating each other. One boy in particular did everything he could to make Erin's life miserable. Until one day... when some other students in the class passed around a note they thought was funny. It was a drawing of that boy having extremly large lips. A reference to the fact that he was African American. Erin told the class that this was the type of caricature that the Nazis had used during the Holocaust to mock Jews and other people whose race was, according to the Nazis, the lowest form of spieces. When she realized that only one student knew what the Holocaust was, her way of teaching took a turn.

Erin understood that her students all had tragic pasts and gave them the opportunity to ventilate those life stories. She handed out journals in which they had to write somthing in every single day. Like a diary. It could be poems, songs... whatever. She didn't grade them and she didn't read them unless the students put them in a special cabinet at the end of the day. One of the girls in Erin's class was particulary angry at the world, but Erin persuaded her to get up in front of her class and tell her life story. Maria stood there in front of these people who she hated and told them about how she at 5 years old had been to more funerals than birthday parties.

Most of those students were poor and came from immigrant families who felt allinated because when trying to follow their dreams they kept getting knocked down. So they joined different gangs instead and started a war which was all about the color of their skin. They weren't really sure of what they were fighting for, all they could tell Erin was that they hated white people because they ruled the world. These kids knew from a very young age that they would always have to fight harder than white people to be successful. And that made them want to give up.


Erin gave them the opportunity to re-write their stories. It didn't have to end with prison or death. The past was in the past. And from now on they were going to celebrate every step they took forward, like reading a book from start to finish. Maria who had been hesitant in the beginning to read "The diary of Anne Frank" quickly felt a connection to that little girl. But once she had finished the book she threw it right across the classroom, furious that her teacher had not told her that Anne died. That little girl had given Maria hope, but if someone as good as Anne ended up dying, then how could a bad person like Maria ever have any hope for a good life? In that moment one of her classmates said "She did make it, Maria. Because she wrote about it. How many of our friends have died and we've never even read an obituary? But because Anne Frank wrote about it she is going to go on living even after her death".

The students decided to send their stories to the woman who had helped keeping Anne and her family hidden. And this little 87 year old lady travelled across the globe to meet them. She was someone who didn't care about their skin color, ethnicity or backgrounds. The kids treated her like she was royal.

Erin and her students made sure that this method of teaching would not be lost just because they graduated and went off to college. They released the book "The Freedom Writers Diary" and in 2007 Hilary Swank played the lead role in the movie, which was brilliant and you all need to see it. These days Erin is in charge of a program which gives teacher's the tools they need to do this exact same thing with their students. Go to http://www.freedomwritersfoundation.org/ to check it out!

lördag 22 februari 2014

Breakfast at Tiffany's

Idag pratade jag med min värdfamilj för första gången efter Skype-samtalet i lördags. Redan i onsdags så mejlade jag dem för jag ville att dem skulle veta att jag verkligen menade det jag sa förut, att jag mer än gärna vill vara deras au pair. I morse fick jag ett lika positivt svar tillbaka vilket såklart kändes jättebra!

Familjen bor i New Jersey vilket betyder att jag bara har en 40 minuter kort resa till New York. Jag har en känsla av att jag kommer spendera mycket tid där. Jag har redan en klänning helt dedikerad till just detta. Au pair skolan ligger på Long Island så jag slipper sätta mig på ett flygplan till för att åka till familjen vilket är skönt. De ska köpa en bil som jag kan använda men tills dess kommer jag att åka med buss/tåg. När jag längtar dit extra mycket så brukar jag titta på Glee-avsnittet där de åker till New York för första gången. Jag ser redan framför mig hur jag kommer stå där på Times Square och förväntat titta upp på alla byggnader som Rachel gjorde.


"Rachel, wake up. We're going to breakfast at Tiffany's!" - Kurt

Central Park, Broadway, Tiffany's, Carlo's bakery i Hoboken... allt bara väntar på mig...

Au pair bloggar jag läser

Som de flesta andra au pairer så driver jag inte bara min egen blogg, utan följer även en biljon andra! Det är ju kul att dela sina upplevelser och få se andra går igenom samma saker. Det kastas uppmuntrade ord och råd mellan kommentarsfälten och de flesta är härligt positiva. Jag insåg för någon dag sedan att jag borde ta reda på mer om Cultural Care som jag ska åka med och även andra organisationer som man kan åka med. Har börjat höra en del skräckhistorier om au pairer som inte blir omhändertagna ordentligt av organisationerna när något gått fel i USA. Vissa har haft kontaktpersoner där som inte alls har gjort hembesök inom två veckor eller ringt när dem skulle och sedan har det visat sig att kontaktpersonerna var iväg på semester istället. Jag pratade nyligen med en tjej som blev på riktigt psykiskt misshandlad av sin värdfamilj. Fy helsike vad hon hade gått igenom mycket på bara ett par veckor. Det bästa rådet hon gav mig var att lita på min magkänsla, vilket hon själv inte gjorde utan åkte ändå. Hon gav mig även tips på bra frågor att ställa till både familjen och organisationen. Så jag ringde faktiskt till CC idag och ställde två frågor som jag tagit för givet att jag vet svaret på, men som jag ville försäkra mig om. Jag ville veta varför familjernas profiler inte alltid var fullständiga trots att CC säger att dem ska vara det. Svaret var att familjerna får gå in i matchningsprocessen utan bilder eller all information inlagd, men att dem får inte tacka ja till en au pair innan hela profilen är ifylld. Andra frågan var om även familjerna måste skicka in utdrag ur polisregistret, vilket CC sa att dem måste.

Jag har hört både positivt och negativt om CC, STS och Skandinaviska institutet. Mest positivt har jag nog hört om SI trots allt. Så jag ångrar väl lite att jag inte gick in i matchningsprocess med dem samtidigt. Känns lite sent att göra det nu när jag har träffat en sån go familj som jag verkligen tror kommer ta hand om mig. Men om det nu skulle bli så att jag inte bor med dem så kommer jag definitivt kolla in SI också! I grund och botten får man komma ihåg att majoriteten av au pairerna som åker har positiva upplevelser. De som har haft negativa upplevelser har oftast drabbats av den mänskliga faktorn - att inom alla yrken finns det tyvärr rötägg. Såna som bryr sig mer om att organisationen ska se bra ut än att de faktiskt står för sina misstag och ser till au pairernas välmående. Så det viktigaste vi kan göra är att utbilda oss själva om sånt som kan gå fel och ha en egen backup-plan ifall att organisationen inte stöttar oss. Därför har jag skrivit till flera av bloggarna som jag följer de senaste dagarna och vill tacka för era hjälpsamma svar! :) Här är mina favoritbloggar för tillfället. Följer några fler men det blir så många om jag ska länka till allt. Om ni har tips på nå andra au pair bloggar som ni tycker jag ska följa, hojta då till i kommentarsfältet!

alexandraaupair.devote.se

amandamariasvarld.wordpress.com

aupairdaniella.blogg.se

aupairelisabet.blogg.se

aupairmadeleine.blogg.se

aupairsandra.devote.se

cowgirlelin.blogspot.se

decibelles.blogg.se

emelieenstrom.blogg.se

fannysday.wordpress.com

fridalavida.se

jannicadihlen.com

jenniusa.blogg.se

juliab.forme.se

kalifornication.blogg.se

karinaupair.blogg.se

apelin.blogg.se

fredag 21 februari 2014

Trolles trafikskola

Igår när jag var och hälsade på hos förskolan där jag brukade ha VFU så satt jag med på vilan. De lyssnade på en ny saga den här gången som barnen aldrig hade hört förut, men som jag lyssnade på jämt som liten. Trolles trafikskola! Gud så kul det var att höra det igen. Hittade hälften av alla de sagorna på de här Youtube-kanalerna nu också. Klicka här: Första. Andra. När jag var liten så prenumererade jag på detta och fick då och då hem nya kassettband och läshäften från Barnens Trafikklubb. Det var alltid ett kassettband där Trafik-Trolle och alla hans vänner sjöng låtar om trafikvett, läste barnsagor, hittade på jinglar och diskuterade allt möjligt roligt som Jolles rädsla för russin. I samband med det så fick man ett läshäfte som handlade om familjen Berglund som bor på Blåsippsvägen och består av mamma pappa, storebror Danne och lillasyster Millan. I varje historia hamnade familjen, oftast barnen, i någon typ av problem i trafiken som Trafik-Trolle kom och hjälpte dem med. I slutet av läshäftena stod det tips och råd till de vuxna. Jag minns att jag hade en reflex med Trolle på som jag älskade.



Jag minns allra bäst historierna där "Millan blir borttappad" och går hem till sin dagisfröken och ringer på för hon råkar veta att hon bor i närheten och "Danne i svampskogen" som var försiktig med att inte gå för nära bilvägen när han försökte hitta tillbaka till sin familj. Jag kan lova att jag aldrig har gått över ett övergångsställe utan att tänka på Millan när hon noga tittade åt både höger och vänster vid ett övergångsställe men inte kunde se vad som hände för hon hade en stor vinterluva som täckte huvudet. Kanonbra läromedel för barn i åldrarna 3-6 år! Humor och härliga sånger gör lärandet kul. För den som inte orkar gå igenom alla klippen på Youtube-kanalen länkar jag två av mina favoritklipp!

Jolle är rädd för russin...

En vacker låt som handlar om när Guldlock gick vilse i skogen och hittade de tre trollens hus

onsdag 19 februari 2014

lördag 15 februari 2014

Jag har hittat rätt familj!

Jag svävar på moln här!! Har precis haft min intervju med värdfamiljen och de är helt perfekta. Vi kommer så otroligt bra överens och det känns nästan overkligt att dem gillar mig lika mycket som jag gillar dem. Vi fastnade ju för varandras profiler från början, men genom Skype insåg jag att dem är till och med bättre än vad jag hade föreställt mig! (Jag har hoppat upp och ner som en studsboll den senaste halvtimmen för jag är så glad :D). 

De visade runt mig i huset via laptopen och de hade nyss flyttat dit så det var rätt tomt men jättefint och rymligt ändå. Trädgården var täckt med snö och utifrån fönstret såg jag det lilla huset där jag kommer få bo. Det är ett garage med lägenhet ovanför med sovrum, badrum, vardagsrum och ett litet kök vilket är helt perfekt då jag kan gå dit när jag behöver varva ner. De ska skicka filmer och bilder så jag får lite bättre överblick på hur det ser ut. De har två barn, vill inte berätta för mycket om familjen innan vi har tackat ja till varandra, men kan i alla fall säga att jag fick se båda ungarna som är urfina. Den ena var gosigt nerbäddad och såg ut att sova gott medan den andra tittade lite nyvaket på webkameran och vinkade, haha!

The little Prince

När Michael Jackson dog så kollade jag på hans minnesceremoni. Jag spelade till och med in den och har den kvar på datorn. Hans vän Brooke Shields avslutade sitt vackra tal med att citera en bok som hette "The little prince" för den påminde henne om Michael. Det hon läste var så vackert att jag visste direkt att jag måste läsa den här boken själv:

"What moves me so deeply about this sleeping prince, is his loyalty to a flower - the image of a rose shining withim him like the flame within a lamp, even when he is asleep. And I realized that he was even more fragile than I had thought. Lamps must be protected. A gust of wind can blow them out."

Efter att ha skjutit upp det här i flera år så tog jag äntligen tag i det för en månad sedan. Efter allt jag hade läst om den här boken på internet så visste jag att den skulle vara viktig att läsa innan jag började jobba med barn. Jag hade lovat mig själv att läsa den innan jag var klar med min utbildning och innan jag åkte till USA. Det är en barnbok skriven för vuxna. Eller tvärtom. Det beror på hur man ser det. Den är en 88 sidor lång påminnelse om hur barn ser på världen och att vi vuxna alltför ofta krånglar till det. Faktum är vi vuxna nästan förlöjligas i historien och barnen uppmuntras till att inte lyssna på våra tramsiga kommentarer så ofta. Antoine de Saint-Exupéry skrev den här boken i Frankrike för 70 år sedan och dog bara ett år senare. Han fick aldrig veta att den skulle bli en av världens mest lästa och älskade böcker. Alla borde egentligen läsa den, men särskilt vi som jobbar eller ska jobba med barn. Saint-Exupéry lämnade efter en vacker skatt vars värde alla bör känna till.

The little prince went away, to look again at the roses.
"You are not at all like my rose" he said. "As yet you are nothing. No one has tamed you, and you have tamed no one. You are like my fox when I first knew him. He was only a fox like a hundred thousand other foxes. But I have made him my friend, and now he is unique in all the world."

And the roses were very much embarrased.

"You are beautiful, but you are empty" he went on. "One could not die for you. To be sure, an ordinary passerby would think that my rose would look just like you--the rose that belongs to me. But in herself alone she is more important than all you hundreds of other roses: because it is she that I have watered; because it is she that I have put under the glass globe; because it is she that I have sheltered behind the screen; because it is for her that I have killed the caterpillars (except the two or three that we saved to become butterflies); because it is she that I have listened to, when she grumbled, or boasted, or ever sometimes when she said nothing. Because she is my rose."

fredag 14 februari 2014

Don't rain on my parade

Oavsett om man gillar serien "Glee" eller inte så kan man inte låta bli att älska Lea Micheles skratt! Jag har själv ett rätt galet skratt som jag håller igen på ibland när jag är bland folk som inte känner mig så väl, haha. Jag låter inte riktigt klok men det är det som blir roligt också. Bland det bästa jag vet är när jag och Sofie garvar precis som vi vill och skiter i vilka som hör oss. Därför är det så befriande att se personer som Lea som aldrig gör sig till och låtsas vara nåt hon inte är. Hennes skratt smittar av sig hur lätt som helst så alltid när jag väl har börjat titta på den här videon så måste jag se den minst tio gånger till :P haha




torsdag 13 februari 2014

Vad vågar man bjuda en kändiskock på?

Det blir intervju med familjen i helgen! Eller det känns ju fel att kalla det intervju. Även fast det är dem som ska anställa mig så handlar det i slutändan om att man ska komma överens och kunna bo ihop utan att vilja ha ihjäl varann. Det här ska ju vara en kul upplevelse och då är det flera komponenter som ska gå ihop. Jag försöker att inte ha för höga förhoppningar på den här familjen, men än så länge är dem den bästa jag har matchats med. Området där de bor är fyllt av historia och gamla vackra hus vilket är en dröm för mig som är historieälskare. Både föräldrarna och barnen verkar ha fötterna på jorden och är bra på att fokusera på det positiva. De lägger stor vikt vid, precis som jag, att alla människor ska ses på som individer istället för grupper. Det är en ynnest att ha blivit matchad med en sån familj då USA som sagt tyvärr är rätt gammelmodiga trots att de är ett sånt modernt land. Se bara på hur många stater det är som fortfarande inte tillåter homosexuella äktenskap. Att hantera folks fördomar kommer vara min största utmaning där borta, det är jag säker på. Men jag skulle aldrig få för mig att dra ett helt land över en kant, jag vet att det finns gott om personer där bort med öppna sinnen. Så det är ju ingen anledning till att stanna hemma! Jag har säkert en del att lära av människorna där borta också. Den här familjen hade egentligen tänkt att au pairen skulle börja jobba under våren, men då ena föräldern är hemma medan den andra jobbar så kan de vara flexibla. Mitt resedatum är ju i slutet på juni men de ska iväg på semester då så det blir nog att jag kommer dit i mitten på juli istället. Om det nu blir av.

Igår testade jag att baka en av mina favoritkakor... hallongrottor! Har aldrig gjort såna förut så de vart inte helt lyckade men absolut ätbara! (Inget jag hade bjudit Gordon Ramsay eller Leila Lindholm på dock, hehe...). Hade i dubbelt så mycket margarin än vad som stod i receptet för hur mycket jag än hade i så gick det inte att forma mördegen till bollar och göra en grop till sylten utan att mördegen sprack! Det var inte helt fel att få i sig ett par varma mackor efteråt, som smakade betydligt bättre!


tisdag 11 februari 2014

Värmeslag på St. John's University??

Nu under vintern har jag följt flera au pairers bloggar och varenda en har klagat på hur varmt det är på rummen på au pair skolan! Det är tydligen kvavt, luftkonditioneringen fungerar knappt och de svettas nästan ihjäl på nätterna. Men vänta här nu... om det är SÅ varmt mitt i VINTERN... hur varmt kommer det vara när jag ska dit under SOMMAREN?? xD På vintern kan man ju ändå öppna fönstren på rummen gissar jag men på sommaren går det inte att fly från värmen. Det är det värsta jag vet med den tiden på året. Att det är så kvavt att det blir drygt att ens andas. Tänker försöka hitta en liten fläkt som jag kan svalka av mig med när det blir som värst. En sån där liten som man håller i handen, en som inte tar så mycket plats i väskan.


Bra matchning

Tänka sig att jag har lyckats vrida tillbaka dygnsrytmen på bara en natt. Rekord! Det började igår morse när jag efter bara två timmars sömn var tvungen att träffa Sussi för att förbereda vårt examensarbete inför det första handledarmötet på onsdag. Sussi var sjuk så jag slapp gå till skolan, vi skrev via Facebook istället. Resten av dagen lyckades jag hålla mig vaken och efter en middag på Chicco med Sofie så sov jag gott. Jag vaknade redan vid 10 i morse (ja, det är tidigt för mig...) och njuter av att solen äntligen är framme. Det har varit så grått och mulet de senaste två veckorna att till och med jag som älskar alla sorters väder började få nog.

Nu kan jag äntligen berätta om min senaste matchning också! Har inte velat säga något om det sen i lördags för jag ville inte få upp några förhoppningar. Har ju hänt tidigare att jag har gillat familjer som har tackat nej utan att ens ha pratat med mig. Men inatt hade jag fått svar från den här familjen som verkar supertrevlig! Vi ska köra en intervju över Skype inom de närmsta dagarna så jag håller tummarna för att allt känns lika bra då. Jag har en bra magkänsla i alla fall.

Blev glad när de skrev att de hade sett min video och utifrån den tyckte att jag verkade vara en varm och härlig person med mycket entusiasm. Såna komplimanger kan man ju inte tacka nej till! Jag hade faktiskt gjort en överenskommelse med mig själv de senaste dagarna. Att om den här familjen också tackade nej så skulle jag göra en helt ny video. För jag hade börjat undra om det kanske var den som satte käppar i hjulet för mig och då är det lätt att börja leta fel. Ingen annan familj har nämnt min video så blev väldigt glad över detta!

torsdag 6 februari 2014

Lite au pair uppdateringar

Vaknade idag av att jag hade en konstig (mar?)dröm. Jag arbetade som au pair hos en amerikansk familj med tre urgoa ungar men mamman var frenetisk som få. En sån där förälder som andas mer med halsgropen än med magen. Som stressar med städning, att hinna till jobbet i tid, oroar sig för om barnen verkligen kommer klara sig utan föräldrarna osv. En sån som inte stannar upp för att bara njuta av stunden ibland. Var skönt att vakna upp och inse att det bara var en dröm.

Lite goda nyheter är att det äntligen har börjat trilla in familjer i matchningsprocessen som behöver au pairer till sommaren!! Tar det väldigt lugnt fortfarande och skriver till de som jag finner intressanta och pratar såklart även med dem som skriver till mig. Ju fler familjer det är som behöver au pairer till sommaren desto lättare kommer det ju bli att hitta någon som passar. Så jag lutar mig mest bara tillbaka nu och väntar.

Hämtade Sofie från jobbet idag för jag ville ändå åka förbi Coop Forum och kolla på resväskorna som de har där. Har redan handbagage och kabinbagage fixat så det här kommer bli resväskan som jag packar det mesta i. På internet hade jag kollat upp priset och där stod det att resväskor kostar ca 1300 kr så jag hade lagt undan det. Så döm om min förvåning när Coop sålde väskor för bara 240 spänn! Jag började nästan kolla om det var nåt fel på väskorna efter att de såldes så billigt. Men jag antar att säljarna på internet helt enkelt tar överdrivet mycket betalt för sina varor. Så jag köpte den medelstora väskan för jag har inte koll på flygbolagens regler för storlek och vikt på väskor ännu. Skönt att ha det fixat sådär spontant!

onsdag 5 februari 2014

It's perfect, just perfect.

Tuomas Holopainen is in my opinion the greatest song writer of all time. He has this magical gift of knowing how to turn escapism into melodies and words. No one compares to him. I relate so much to his thoughts of reality, the only difference is that he can express it so much better than me. So his music easily becomes an obsession for those who wants to escape reality. He takes inspiration a bit further than most artists. He once said in a documentary that he doesn't just look at a nice picture with a person sitting on a bridge; he jumps in there and sits on the bridge himself.

While his band Nightwish have been taking a break from touring Tuomas has been working on his solo project. Which is 'Music Inspired By The Life And Times Of Scrooge'. Those of you who are fans of Tuomas knows that he adores Walt Disney, cartoons and other stories that reminds him of his childhood. It runs through every song that he has ever written. I want to order the book about Scrooge McDuck (in Swedish known as Joakim Von Anka) because even though I was a huge fan of Donald Duck and his whole family as a child, I haven't read this book. It's sold out now pretty much everywhere that I've looked, but I pre-ordered both the signed single, and CD a couple of weeks ago. Don Rosa - the writer and illustrator of the book - has done all of the art work for the music. Seeing Tuomas working side by side with one of his biggest inspirations has been pretty spectacular. Today the first song was released in the form of a gorgeous music video.

And it's perfect, just perfect.

tisdag 4 februari 2014

Jag behövde förändring


"I think that I shall never see a poem lovely as a tree" - Joyce Kilmer

Ibland behövs det en utflykt mitt ut i ingenstans. Så i söndags passade jag och Sofie på att spendera ett par timmar ute på Björnön. Ett populärt ställe på sommaren men lika fint på vintern! Vi satte oss på samma bänk som vi satt på senast vi var där, men istället för att kolla ut över vatten så hade vi den snötäckta Mälarisen framför oss. Jag började prata om "Tomten - en vintersaga" som det visade sig att Sofie aldrig hade sett. Så medan vi fikade bullar, smörgåsar, saft och varm choklad så såg vi den via YouTube. Urmysigt!! Vi blev kalla av att sitta ner så vi började köra charader, men blev snabbt distraherade och bestämde oss för att våga gå ut på isen istället. Vi var inte jättemodiga, det var trots allt plusgrader, men vi gick ut en bit och tog lite fina bilder. Som hobbyfotograf var det ett drömläge så jag hade en hel del bilder att lägga in på datorn efteråt. Det har ju som sagt blivit plusgrader så snön smälte in i skorna på oss så till slut var det dags att ta bussen hem igen! Nu längtar jag tills solen börjar värma och de första vårblommorna dyker upp ur jorden. Då drar vi ut till Björnön igen.